Sophie är tjugo år och hennes bröllop närmar sig. Problemet är att hon inte vet vem som är hennes pappa och således inte har någon som kan ge bort henne vid altaret. Därför skriver hon inbjudningar till de tre män som hon i sin mammas dagbok har läst var mest aktiva under mammans galna sommar lite drygt 20 år tidigare. Det hela utmynnar i diverse komiska situationer när dessa tre män spelade av Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård och Colin Firth kommer till den grekiska ö där bröllopet ska hållas, många frågor ställs medan starka känslor vaknar till liv.

Jag hade inte allt för höga förväntningar på filmen, precis som Abbas musik stryker filmen åskådaren medhårs och filmen är tämligen lättsmält med många scener som fungerar mer som lyckoframbringande än vad de faktiskt för historien framåt. Det märks tydligt att vissa scener endast är med i filmen för att kunna sy in speciella Abba-låtar i manuset. Detta fungerar utmärkt i den ursprungliga musikalen men i biosalongen börjar det ibland klia av rastlöshet i mina ben.

Filmen är däremot, som jag redan nämnt, ett riktigt lyckopiller som får det att pirra till i maggropen stundtals medan den guidar oss runt på den paradisvackra ön i Medelhavet och dess nästan bekymmersfria liv. Jag får en genuin grekisk känsla när vita hus med blåa kupoltak utgör kulisserna och Stellan Skarsgårds roll som reseskildraren och äventyraren Bill Andersson övertygar till den milda grad så att den mest bekväme soffliggaren måste känna hungern att lätta ankar.

Stundtals känner jag en enorm avsaknad av djup i filmen då det mestadels bara är stora musikalleenden omringade av en lika leende bakgrundskör som utgör stora partier av historien. Men ytligheten trängs undan i vissa scener och öppnar för mer existentialistiska tankegångar, som när den gamle punkaren Harry ”head-banger” inser att han tappat sina ideal och blivit en grå bankman som faktiskt inte, hur mycket han än vill påstå det, gör något spontant.

Musiken i filmen framförs med karaktär och speciellt Meryl Streep och Pierce Brosnan ger helt nya djup till Abbas klassiker. Brosnan imponerar så pass att jag skulle vilja para ihop honom med en bra låtskrivare, om han nu inte besitter den talangen själv.

Jag tycker att man ska ta sig till närmaste biosalong och se filmen, den kommer inte vara det bästa ni sett men ni kommer att le åtskilliga gånger och förhoppningsvis få en positiv känsla i kroppen. Dessutom så tycker jag att en musikal bör ses på bio, oavsett vilken ljudanläggning ni har hemma. Jag kan tänka mig att filmen kommer återkomma till biograferna i sing-along-version, men så länge får ni nynna lite tyst för er själva.